Betydelsen av ordet “Dum”

Ordet dum beskriver någon eller något som saknar intelligens, förstånd eller som agerar på ett oklokt sätt. Att vara dum innebär att man saknar god bedömningsförmåga eller att man inte tänker logiskt. Denna term används ofta för att beskriva något som är enfaldigt eller bristfälligt i sin resonemangsförmåga.

Exempel på användning

• Dumma beslut leder ofta till konsekvenser.
• Att vara dum är inte detsamma som att vara okunnig.
• Det är dumt att försöka lura sig själv.
• Var inte dum nog att tro på allt du hör.
• Enkla människor beskylls ofta för att vara dumma.
• En dum idé kan ibland visa sig vara genialisk.
• Varför bete dig dumt när du vet bättre?
• Att skratta åt någon för att de är dumma är inte respektfullt.
• Ibland är det bättre att vara tyst än att säga något dumt.
• Det är dumt att ge upp innan man ens har försökt.
• Dumma frågor finns inte, bara dumma svar.
• Att vara ödmjuk kräver att man inte är för dum för att be om hjälp.
• Det är dumt att ständigt jämföra sig med andra.
• Dumma människor tenderar att komplicera enkla saker.
• Var inte dum nog att tro att du har svaren på allt.
• Ett dumt ord kan såra mer än ett slag.
• Ibland är det bättre att erkänna att man gjort en dum handling.
• Att skämta på någon annans bekostnad är bara dumt.
• Dumma beslut behöver inte definiera en person för evigt.
• Var försiktig så att du inte hamnar i dumma situationer.

Synonymer

• Förståndshandikappad: En person som har en intellektuell funktionsnedsättning.
• Eftersatt: Någon som saknar kunskap eller förståelse i vissa sammanhang.
• Korkad: En person som agerar oförståndigt eller dumt.
• Ihopskrumpen: När någon inte är klok eller förståndig.
• Korkad: En person som agerar oförståndigt eller dumt.

Antonymer

• Smart: Intelligens och förmåga att tänka logiskt och analytiskt.
• Klok: Visdom och insikt för att fatta kloka beslut.
• Skarp: Ha en skärpt sinnesnärvaro och snabb uppfattningsförmåga.
• Kunnig: Ha god kunskap och kompetens inom ett visst område.

Etymologi

Ordet dum kommer från fornsvenskan och har sitt ursprung i det fornnordiska ordet dumbr, vilket betyder tyst eller stum. Senare kom betydelsen att förändras till att betyda brist på intelligens eller kunskap. Idag används ordet dum i svenska språket för att beskriva någon som är okunnig eller obetänksam.

spelare • krona • riktig • markör • särbo • äsch • kapun • överdriva •