Betydelsen av ordet “Klangfärg”

Ordet klangfärg används inom musiken för att beskriva kvaliteten eller färgen i en ljudkälla, till exempel en musikinstrument, röst eller en ljudkällas unika karaktär eller ton. Klangfärgen kan beskrivas som ljus eller mörk, mjuk eller skarp, rik eller tunn beroende på ljudkällans egenskaper. Klangfärgen är en viktig faktor i musikaliskt uttryck och används ofta för att beskriva hur olika toner eller instrument skiljer sig åt i ljudkaraktär.

Exempel på användning

Klangfärgen på hans röst var unik.
Orkestern experimenterade med olika klangfärger.
Instrumentens klangfärg smekte öronen.
Dirigenten betonade vikten av att variera klangfärgerna.
Kvartetten spelade med en suggestiv klangfärg.
Blåsinstrumenten bidrog med en fyllig klangfärg.
Operasångerskan behärskade klangfärgens nyanser perfekt.
Klangfärgen på pianot var full av värme.
Cellons klangfärg smälte samman med violinens toner.
Ensemblespelet var fyllt av harmoniska klangfärger.
Violinens klangfärg var som en drömsk saga.
Dirigenten guidade musikerna till att hitta rätt klangfärg.
Den elektroniska musiken erbjuder oändliga möjligheter till klangfärg.
Flöjtens klangfärg lyfte hela kompositionen.
Klangfärgen på sångaren inbjöd lyssnaren att drömma sig bort.
Klangfärger i harmoni skapar en magisk stämning.
Perkussionsinstrumentens klangfärg gav rytm åt musiken.
Stråkar och träblåsaren skapade en unik klangfärg tillsammans.
Klangfärgens nyanser förstärkte känslan i musiken.
Musikernas samspel gav klangfärgen en extra dimension.

Synonymer

Timbre: Klangfärg hänvisar till kvaliteten eller karaktären hos ljudet som skapas av ett musikinstrument eller en röst.
Klang: Klangfärg beskriver det unika sättet som ljudet från ett instrument eller en röst låter.
Tonkvalitet: Tonkvalitet refererar till de specifika egenskaperna hos ljudet som bestämmer dess klangfärg.

Antonymer

Ljus: Mörkt och utan färg eller liv
Otydlig: Inte skarp eller väldefinierad
Dämpad: Inte stark eller intensiv i tonen

Etymologi

Ordet klangfärg i svensk språkbruk brukar användas inom musiken och syftar på en tonkvalitet eller ljudfärg. Ordet härstammar från tyskans Klangfarbe, där Klang betyder ljud och farbe betyder färg. Klangfärg beskriver alltså hur en ton eller ett ljud uppfattas utifrån dess karaktär eller kvalitet snarare än dess tonhöjd eller styrka.

sicken • efor • lättlurad • fläckfri • okonventionell • tokig • dunkel • kvickt • liderlig •