Betydelsen av ordet “Stön”

Ordet stön används för att beskriva ljud som en person kan göra när hen känner smärta, ansträngning eller njutning. Det kan också referera till ett gnällande eller stönande ljud som görs av någon.

Exempel på användning

Hon släpade sig fram med en smärtsam stön.
Stönet ekade genom den tomma salen.
Han försökte dämpa sitt stön för att inte väcka grannarna.
Stönet av njutning fyllde rummet.
Stönande vred hon sig i sömnen.
Det var ett långdraget stön av frustration.
Stönet av lättnad hördes ända bort till köket.
Han kunde inte hålla tillbaka ett smärtsamt stön.
Hon gav ifrån sig ett utmattat stön efter att ha sprungit långt.
Stönet av åtrå fyllde luften mellan dem.
Det bruna trädet stönade i den hårda blåsten.
En lång stund hördes inget annat än hennes stön.
Stönet av desperation var knappt hörbart.
Det skärande stönet skar genom tystnaden.
Han kunde inte undertrycka ett litet nöjt stön.
Stönet av sorg nådde öronen på de sörjande.
Det sista stönet förklingade bland träden.
Stönen av glädje fyllde det lilla rummet.
Stönet av kärlek var ömt och innerligt.
Hon brast ut i ett högt och glatt stön.

Synonymer

Suck: Ett ljud som en person gör när hen andas ut djupt för att uttrycka trötthet, irritation eller frustration.
Stånk: Ett dämpat och långdraget ljud som åtföljer en fysisk eller ansträngande aktivitet.
Gnäll: Ett irriterande och olyckligt ljud som oftast är tänkt att uttrycka missnöje eller klagomål.
Gnälla: Att uttrycka missnöje eller obehag genom irriterande och klagande ljud.

Antonymer

Tystnad: frånvaro av ljud eller oljud
Lugn: motsatsen till stress eller oro
Friskt: hälsosamt, utan sjukdom eller skada
Tyst: utan ljud eller oljud

Etymologi

Ordet stön härstammar från fornnordiskans stœni som betyder ljud av något slag. Stön används i dagens svenska främst för att beskriva ett obehagligt eller smärtsamt ljud som människor kan göra när de är trötta, skadade eller har sexuell njutning.

gäld • lull • slutligen • sod • ändamål • traktering • extraktion • stö •